TantGlad

Detta inlägg kommer att handla om en liten berättelse som jag har skrivet. Hoppas att ni gillar den. Den är påhittad av mig.

" MARIE"

Det var en ny dag, och Marie hade inga förväntningar på den här dagen heller, för de var väl som alla andra dagar. Håret var nytvättat, och hon hade valt ut det hon skulle ha kvällen innan. Viktigt var att passa in. Men Marie var inte som de andra tjejerna i klassen. Hon var tjock, rödhårig och hade skonummer 42. Men som hon drömde om att se ut som de andra tjejerna, som redan hade killar. Men inte Marie, hon hade ingen kille då hon vart retad varje dag i skolan.

Den här dagen var stor, för alla i klassen hade skrivet en uppsats om hur livet på landet kunde vara, som var en hemläxa.  Marie bävade, och hon visste redan hur hennes uppsats skulle ses som. Alla skulle skratta åt henne. Hon visste det redan. Så kom stunden då det var hennes tur. MARIE säger fröken. Marie tar långsamma tunga steg fram till frökens kateder. Nu var stopp. Marie kände att alla nerver stod på spel, och det vart knäpptyst i hela klassen. En synål skulle eka i detta ögonblick. Marie hämtade andan, för nu var det dags. Hela livet stod ju på spel. Hur skulle livet se ut efter denna uppläsning. Skulle alla skolkamrater reta henne ännu mer eller?

Marie hade läst färdigt och det vart knäpptyst i klassen. Inte ens ett andetag hördes vid denna stund. Marie hade INTE skrivet om livet på landet, utan hur hennes mobbning av hennes skolkamrater kändes i ord. Ord som tog, ord som visade värkligheten, och det värkliga livet ute i utanförskapet av hennes kamrater. Tiden stod still, och tystnaden varade i flera minuter. En evighet kändes det som för Marie som inte visste hur hennes kamrater skulle ta hennes ord, ord för ord. PLÖTSLIGT bryter någon tystnaden med att applådera, och så applåderar alla hennes skolkamrater. Fröken blir ställd men applåderar till sist åxo.

Marie känner lycka för första gången, och att få vara med i gänget.

Efter denna uppsats, så har Marie både vänner och killar. Marie var ärlig och lät sina känslor komma fram i ord och tanke. Med detta vart Marie 1 av gänget, och de andra lärde sig en hel del om hur det kan vara att bli mobbad.

Så med detta inlägg vill jag naturligtvis säga något. Jag har skrivet den påhittade historien själv, men vill säga att vi ALLA behöver respekt. INGEN ska behöva känna sig utanför, vare sig dom är tjock, smal, rödhåriga eller nåt annat, för vi alla ÄR värda massor av kärlek. Tack för ni tog er tid att läsa mitt inlägg med den påhittade historien.

Ha en fortsatt jättefin kväll nu alla fina, och KRAM från mig!

Har massor att göra men kikar in här i min blogg ändå. För visst får man väl ta en paus va? Så skönt vila bena efter en massa spring hela dagen.

Kunde dessutom inte somna i natt, och vad gjorde jag då?? JO, jag räknade får, men jisses vad många dom vart till slut, och sen tappade jag räkningen, men tur var väl det för då hamnade jag i zzzzz....drömlandet. Tänk om man skulle kunna sälja drömmar. Då kan jag bara säga er att då skulle man nog vara mångmilljonär vid det här laget. Äsch...nu skenar fantasin iväg igen. Ursäkta mig.

Kom osökt på att tänka på en gammal gubbe som levde då jag var liten. Nu tyckte man ju alla över 20 var skitgammal, så vem vet hur gammal den här gubben var igentligen. Men skitisamma.   Den här gubben hade en konstgjord mustasch som hade på sig ibland. Jättefult tyckte jag, och hur kunde man äta med en mustasch. Kom inte all mat i mustachen eller??. Den här gubben var ofta ute och gick för att hålla sig iform, och det är ju jättebra och så på alla vis. Men så kom dagen då han hade mustaschen bak i achlet. Just det...ni hörde rätt. Då hade den fastnat där på nåt knepigt vis, för hur det vet jag inte, men ni kan tro hur mycket jag skrattade åt dendär händelsen. Jag vek nog mig dubbelt av skrattanfall, men stackars lilla gubbe, för det var ju inte meningen han skulle bli ledsen inte. Men gud så roligt det såg ut. Tror inte jag sa nåt till honom då jag inte vågade prata med främlingar, för det skulle man ju inte göra. Men ett RIKTIGT gott skratt fick jag ju i alla fall.

Nu har jag inte tid att sitta här längre, för nu har jag fått av mig lite skrivarklåda och en stunds vila. Tack alla fina ni för ni tog er tid idag att läsa min blogg. Vi syns väl till helgen igen. KRAM på er!

Nu är det nära.....tänk så mycket vårkänslor man får nu då vi har fått sol och värme i hela vårt land. Såg ett gäng fåglar som flög sådär tjusigt och i led häromdagen. Hur lyckas dom igentligen med det? Dom måste ju ha nån jävulsk bra ledare. Den pippin sätter man sig inte på inte  . Men det är ju som med oss människor. Några är födda ledare, och andra inte. Vissa tycker det är skönt att bara åka med, och andra vill bestämma och leda. Vissa har ett STORT bekräftelse behov, medans vissa aldrig ens tänker tanken, eller tänker ens i de banorna. De bara följer strömmen liksom. Kanske ÄR det just de människorna som är lyckligast. Att inte behöva göra sig för, och bara vara det dom är.

Själv ÄLSKAR jag blommor, och bara drömmer just nu om sommaren. Tänk så härligt att vi har den tiden framför oss nu. Allt blir ju så mycket enklare då.

Tänk såna bilköer det är på fredagar. Lite jobbigt då man har bråttom och vill hem. Men så mycket hyss vi sysslar med där i våra bilar. Jag såg en ARG gubbe prata i sin telefon. Undra om han var arg?, eller som någon annan som tog upp sin sminkspegel. Undra om hon fick sig ett extra kajalstreck under ögat , då bilen plötsligt började att röra sig. Ja oj oj, det kanske var bättre innan. Eller som den person som jag nästan trodde skulle krypa bak i baksätet, då han plötsligt fumlade och hade sig i bilen. Undras om han kanske styrde och körde bilen med bakbenen, för då var han nå jävulsk skicklig kan jag säga. Men vad letade han? hmmm...var det glasögonen kanske? kanske inte han såg nåt då han körde???? Hjäääälp, en vanvetting kanske är ute och kör? HJÄÄÄÄÄLP! Ja vem vet, vem som är ute och kör igentligen.

Solen lyser sådär härligt ute idag. Så idag blir det både en promenad och lite lördagsshopping som avslutas med mitt lördagsgodis "gubbe" på kvällen. Vi såg ju let`s dance i går som jag tycker är ett himla mysigt program. Det är bara det, att TantGlad`s ben har svårt för att vara stilla då. Först så börjar kroppen att gunga lite i soffan . Man måste ju hålla takten . Sen börjar min gubbe att tycka jag tar för STOR plats. Kan ni tänka er jag tar för stor plats??..nä....tänkte väl det. Sen så drar benen iväg med en jädrans fart upp på golvet, och då är det kört, för då KAN BARA inte TantGlad sluta att dansa. Min gubbe tycker däremot det kan vara störigt med en flaxande TantGlad sådär mitt framför ögonen. Men ÄR det dans, så är det. Och man har inte roligare än vad man gör sig, så detså! LIVET ÄR EN FEST....HÅLL ME OM DET FOLK Å FÄ!

Äschdå, nu vart det flamsigt här inne.  Ska skärpa mig, lovar det.

Näpp, nu ska jag ta tag i den nya dagen som ser helt fantastiskt ut. Sen blir det mycket vila åxo, för man måste ju orka kvällen. Men först.........några gympa-övningar. En TantGlad måste ju hålla sig smidig, om hon ska orka dansa mycket åxo.

Ja hejåhå.....hejohå.....