TantGlad

Idag har dagen blivet lång då jag vaknade tidigt av att en fågel skrek........tittut...tittut. Kanske det var bara jag som upplevde den säga så, för min gubbe sov då så gott så. Funderade lite om jag kunde stänga av detta ljud. Förlåt nu alla naturmänniskor.....men ibland så är ju inte ens TantGlad beredd för detta morgonväsen. Blåste rejält gjorde det ju åxo, men då kom jag på att tänka på....

Den dagen då jag var liten och skulle elda lite. Har ju alltid gillat att elda en massa för gud så spännande det var. Så jag smögeldade lite tills.......dom upptäckte det hemma. Då var det inte roligt inte, för då jag höll på att elda upp hela kvarteret blev det stopp för min eldning. Själv stod jag och gapade som en aborre. Fattade ju inte att det kunde hända nåt. Men roligt var det, och tur var väl det att inte brandkåren kom.

Så jag var väl en liten pyroman i mina unga år.

Kommer åxo ihåg hur det var sommar bara sådär den första maj. Man skulle ha sommarskorna och nåt lätt upptill. Men hur fasiken tänkte man? Ifjol stod jag ju och tokfrös med värsta vinterjackan på den sista april. Sen hackade jag tänder tills jag gick och la mig. Hur skönt var det?. Bara en liten fundering!

Nåt som är bra är att det är en ledig dag mitt i veckan. Så nu är veckan kort. Men vad ska man gjöra då det är den första maj. Kanske man kan lura någon ner till skåne...Maj maj måne....jag kan lura dig till skåne!  Eller?...

Skönt med en ledig dag ska det bli. Antingen krattar man, eller så tar man bara det lugnt. Hur ska du som läser gjöra?

Näpp...nån pyroman ska jag inte vara, och då vi nu får det lite kyligare så räcker det ju att titta på nån brasa genom tvn. Kanske man får nån underhållning från facebok åxo. Det lär ju serveras en hel del brasor där med. Min kväll blir nog rätt lugn. Har fått nog av att vara en pyroman, så i år ska jag sköta mig, sådetså!

Kan ni fatta vilken fantastisk söndag vi hade hos mig igår. Sol och värme hela dagen. Såg en vinglande humla surra förbi. Nog är väl det ett sommarteckan allt. Sen alla människor som plötsligt äter, vilar, läser och gör allt dom gjort inne ute. Nu är det ju populärt att laga maten ute åxo, och det är ju inte så dumt om man är många. Kocken behöver inte känna sig utanför där inne i köket då köket nu är ute. Smart va?

Igår agerade jag lektant, och det passar mig skitbra. Min gubbes barnbarn Tilly brukar bestämma vad vi ska leka nämligen. Hon är en bestämd ung dam ska ni veta. Sen älskar hon ju att härja på med TantGlad som alltid. Sån energi man åxo får genom att busa med barn, så det här med bus blir det mycket av för TantGlad. Hon älskar ju busiga människor. Kan ni inte förstå det  .

Astrid lindgren var en klok kvinna hon. Hittade detta citat som jag tycker stämmer så bra, och det är. "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv" Visst var det väl en klok tant allt.

Tänkte avsluta med en bild från i går där Tilly och jag busar. Nu vart det ju lite fel, för igentligen skulle ju Tilly sitta på gungan. Men nu ville Tilly gunga hennes plastmormor "TantGlad" nämligen, och gissa bara vilken fart vi hade på gungan. Lovar er att har vi fortsatt gunga har TantGlad sett stjärnor, för här gick det undan!

Tjohoooo

Nu är det ju så att man ska ALLDRIG ta genvägar. Det är ju oftast senvägar.

Fick för mig i går att jag skulle ta en liten promenad i det vackra vädret. Så TantGlad stegade i väg med snabba steg ( jag går rätt fort) in i skogen.

Tycker det är så skönt i skogen där man bara är. Många lyssnar ju på musik då dom går. Men jag tycker det är mysigare att lyssna på fågelkvitter då jag är ute i naturen. Tror jag dessutom hamnade mitt i nåt fågeltjafs då några kråkor försökte skrämma bort några småfåglar. Undra om det var nån god middag dom ville åt hmmm..

Men tillbaka till varför jag har min rubrik i mitt inlägg i dag. För plötsligt då jag promenerade med näsan i vädret kom jag tänka på spisen.....f-n. Tog jag bort äggen som jag höll på att koka eller?? ni ska tro det vart brått för en TantGlad denna stund. Fick ju dessutom tänka till över vilken stig gick fortast. Så med långa kronblomsben stegade jag i väg med såna steg att överkroppen kom liksom efter då benen var före. Ja oj oj........tänk om det brinner....HJÄÄÄLP!

Så min ide att ta en genväg där i skogen stämmer då inte. För jag kom då in på stigar jag inte visste fans. Visst är det skönt med upptäcksfärder ibland. Men inte då man har brått inte.

Men väl framme efter mycke och möda rusade jag in till spisen för att kolla om den var på. Puust....ingen spis på, så där har jag oroat mig, och sprungit som en halvgalning hem för ingenting. Jo ok.....lite motion fick jag väl. Men nu får man nog börja skriva checklappar då man går hemifrån i fortsättningen. Har märkt jag börjat bli lite glömsk och virrig med vad jag gjort eller inte gjort. För att inte tala om nycklar, då jag brukar glömma om jag låst eller inte. Nä uscha mig då.

Söndag i dag, och jag tänker bara vila. Min gubbe och jag vart ju bortbjuden på middag i går, och då slapp ju jag tänka på middagen, och det var så skönt så. Passade åxo på att prova denna cykel. Ser jag inte lite tuff ut där jag sitter.

Tänk så många tankar vi kanske har alla vad livet är? Är det att köpa en massa saker, eller är det att ha det jättefint hemma? Är det så vi tycker livet ska vara? Hmmm.....nog blir man glad då vattnet rinner i kranen, eller då man har råd att betala sina räkningar allt, är inte det livet?

Så nu har jag tittat lite tillbaka av vad som jag tycker är livet.

Kolla här!

Måste erkänna nåt. Men nu får ni inte skratta, så LOVA det är ni snäll. Har ju märkt att med åren är man inte lika vig som man var då man var yngre. Nu har jag fått det bekräftat, för då jag i dag skulle böja mig ner för att plocka upp några papper som hade seglat ner över golvet hamnade jag i en obekväm ställning. Ok...det gick rätt bra ändå en liten bit ner, men sen......

Tror skallen vart överfylld av allt blod, för plötsligt så vart jag kräftröd i ansiktet då jag skulle försöka få upp alla papper som hamnat under en bänk. Ja inte var det det lättaste att resa sig sen heller, för plötsligt så lät jag som en rostig cykel. Ni vet ju hur dom kan låta. Men hur i jisses namn kan det ha gått så här långt. Trodde ju jag var jättevig efter mina år. Men åren tar ju ut sin rätt, och fast man tror man är som tjugo är det ju inte alltid så.

Men nu har jag tränat. Övning ger färdighet sägs det ju. Så nu har TantGlad övat, övat och övat. Så nu tänkte jag ni skulle få ett bildbevis från allt övande. Skam den som ger sig. Och en TantGlad ger sig aldrig ska ni veta. Kolla bara här så vig jag blivet.