Nä usch vilket skitväder vi har haft det idag. Tur såna här dagar där det bara öser ner då man får vara inomhus och har ett jobb. Nu tycker väl jag det kan vara rättså mysigt med höstrusk men......... måtta med allt.
Kommer osökt på då man var liten och vädret inte visade sig från sin bästa sida, och hur man hittade på en massa att göra inomhus som att spela spel, rita och andra roliga aktiviteter. Jädrans så skojigt man hade. Det fanns ju inga datorer då, så då fick ju hjärnan hos oss barn lite extra gympa. Man använde ju fantasin på ett helt annat vis då. Man bänkade upp med en massa kritor och papper och så satt man igång och målade en massa teckningar till resten av familjen. Klockan.....ett gammalt ur som hängde på väggen tickade...tick, tack, tick tack och oj så mysigt man hade det.
Men nu till nåt helt annat som då man svarar i telefonen och den på andra sidan luren presenterar sig. Tror ni jag kommer i håg vad personen presenterat sig som? Tänk hur glömsk man kan vara ändå. Det är ju sjukt illa det här. Minnet ÄR totalt noll. Men då säger jag så här ... Men då är det bättre med ett dåligt minne, än dåliga minnen. För bra minnen kan man ju bära med sig som en positiv sak i ryggsäcken hela livet, medan dåliga minnen lägger sig i ryggsäcken som tunga tegelstenar. Och sen att man bara kommer ihåg att man glömt nånting är ju ett framsteg.
Och nu känner jag på mig att det är nåt jag har glömt . Men ska man inte vända om då, och gå därifrån man tänkte tanken som att gjöra det man nu har glömt. För går man samma väg igen från tanken då kommer man ju ihåg lite lättare vad man har glömt. Låter det invecklat det här? Äsch....nu vart det så invecklat att jag snart inte vet vad jag skriver, så ni får ursäkta hur rörigt det vart i mitt inlägg idag. Tror det bäst jag inte tänker alls, och sätter igång med middagen istället, så kanske jag kan tänka lite klarare sedan. Eller hur gott folk. Så nu tar jag och visar er en glad bild istället...och visst är det bättre med ett dåligt minne, än dåliga minnen. Tjo och hej på er .
En himla massa bus är nåt man kommer ihåg. Här är det Tilly och jag som leker prinsessor. Vilket härligt minne att plocka fram ur ryggsäcken.
Vi får väl hoppas på lite sol åxo kära vänner. Eller blir det till att fira jul i en solig värmebölja? Ja vem vet??
24 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS