TantGlad

Jamen då har jag väl landat lite efter träningen i måndags. Ja...ni läste rätt!! TantGlad har varit på ett såntdär tortyrställe för kroppen. Man tar i så man kräks nästan......Stället kallas för gym. Men nu ska ni få läsa...

Min vän och jag fick för oss att nu bannemig så ska vi göra slag i saken och gå och träna. Själv så är jag ju igentligen alldeles för bekväm och lat för såna här grejer. Tycker det är tortyr. Tränar ju lika bra hemma som jag nu har gjort i en tid. Då får man vila lite då man känner för det, åsso kan man fortsätta som man vill i sitt eget lilla tempo. Passar jättebra för mig. Man trycker på "pausknappen" när man vill. Well well...

Sagt och gjort så drog vi iväg till gymet. Ett ställe här hemma som kallas för "Etic" Jättetrevlig personal värkligen. Glada och trevliga. Kunniga åxo.

Det blev många möten med några man kände som " Hej kul att ses" och sen så var det bara till att sätta igång. Det här var mördande för kroppen redan från starten för mig och min vän. Men vi klarade uppvärmningen ....det var bara till att flaxa lite med benen och armarna och försöka att följa i med i tempot. Det var svårt det....men skam den som ger sig. Man kan ju hoppa lite som man vill åxo så ser det ju lite mer proffsigt ut.....so far....

Men så hettade det till i ansiktet .......fick en helt annan ansiktsfärg....tror den vart illröd .......vart tvungen att kolla om min vän hade samma färg i ansiktet som mig?...jodå.....men hon såg nog ut att ha lite mer ork än jag....för hon flaxade ju på som själva sjutton då min kropp började att protestera.....benen vek sig, orken försvann.....svetten började rinna nedför pannan......nä gud så svettigt detta var. Är det så här det ska va?? Jag menar....hur många pass ska man köra för att orka? Tror det blir nog många pass det? Än är inte käringa "fit for fight".........men med denna träning gång på gång så kanske.............

Nä fy f-n  så svettigt det är att ligga på topp!

Kroppen värker.....benen värker.........

Men justja.....nu får jag inte glömma att detta är ingen "klagoblogg" Bara så ni vet...........för detta är självförvållat....så detså!

Nä nu tar jag och lägger undan datorn för ikväll. Känner mig fortfarande lite mör i bena...........Men det innebär väl att jag behöver träna lite mer? Eller vad tror ni?

Nä nu får ni ha en trevlig kväll. Det blir mer träning nästa vecka......och då kör jag så det ryker!

Men nog är den skönaste träningen en vanlig promenad......eller??

Kramen på er!

Min bloggarvän "Bosse" har mycke på gång han. Nu har en liten lek där vi ska vara " Ove" för en dag. Spy galla över det vi inte gillar runt omkring oss. Ni vet...saker som man irriterar sig på. Det kan vara en hel del om man nu tänker efter. Men tänk om man skulle vara en " Ove" varje dag 365 dagar på året?....näe... fy farao så trött i skallen man skulle bli efter allt argtänk. Men nu kör vi.....

En Man som heter Ove!

Visst ser jag lite Arg och bestämd ut? Ove heter jag 

Nä fy f-n så arg jag är! Har ni tänkt på alla dessa fartdårar vid övergångställena. Vad i hole tänker dom med? Ska man köra 80 eller?

Och ni som tror att det är bara att gå rätt ut.......har ni tänkt på att vi som bilister måste få en uppfattning om att ni ska gå över? Hmm......tänkte väl det. SKÄRPNING!

Och hörrni.....sluta att stöka till det i affärerna..

Här höll jag på att trampa på dessa fina vita gardiner. Nu tror jag inte barn är så intresserad av att kika på gardiner......men ni kvinnor....gör ni så här hemma åxo? slänger gardinerna på golvet? 

Å ni......ni som ställer era handlingskorgar mitt i vägen....flytt på dem! Ni ÄR inte ensam i butiken. BARA SÅ NI VET!!

Å den här figuren vill ha en kram han. Mitt i kattmats hyllan. Vem har placerat dig där??

Nu har jag mina aningar.........Jag tyckte att jag såg dendär bloggerskan TantGlad inne i butiken idag......kan bara vara hon som gör sånt här 

Bosses utmaning är avslutad.

Sådär ja.....nu är jag mig själv igen. Kan tala om för er att det är jobbigt att vara arg...........men nu är jag glad igen, och mig själv. Det tar på att gå runt och vara förbannad .

Bättre än så här blir det inte ikväll. Vill ni vara med och leka med Bosse är det bara att kika in i hans härliga blogg där han berättar hur ni ska gå tillväga. Bosses bloggadress är: http://bosseliden.wordpress.com

BUSKRAM FRÅN TantGlad

Skratta lagomt du ove...

Sådär ja......det var några dagar sedan som jag skrev nåt här i min blogg, men allt är precis som det ska. Jag var ut och hämtade tidningen nyss....vid samma tid varje morgon så kommer dendär surriga och pratsjuka damen förbi med hennes lilla hund. En liten skällande trasselsudd. Oj som den skäller, och oj som hon pratar. Hon brukar börja snacka om vädret....(finns alltid nåt att säga om det) Ja antingen är det för kallt, för varmt, för regnigt eller för snöigt. Sen så¨går hon genom sina sjukdomar ( många gillar att prata om sånt) inte jag. Men ibland får man låtsas om som det regnar. Hålla god min liksom för att inte såra någon. Men hon är trevlig den gamla damen. Vem vet om hon har någon att prata av sig med hemma? Vi hinner med rätt mycket prat på domdär minuterna vid postlådan ska ni veta.

Dagarna går.....och jag har knappt hunnit med bloggen i veckan. Har knappt blivet några besök hos er mina bloggvänner för tiden har liksom inte räckt till.

Det har fixat och grejas lite här hemma, och det har motionerats..

Har ni känt så skönt det är med promenader. Man bara " är" liksom. Här en promenad i mina trakter där jag är uppvuxen. Det kommer ett inlägg om det lite senare.

Sen så har jag hunnit med en ansiktsbehandling på " BELLE VISAGE" 

Här har vi Entren till detta härliga ställe.

Om ni nu tror att jag har njutit av behandlingen heeeela tiden (stunden) som jag var där, så har ni fel. Nä fy satans så ont det gjorde i början av behandlingen. Men ska man vara fin, så får man lida pin. Sant det. Men mot slutet då kändes det riktigt skönt. Oj vad jag njöt att bli ompysslad då. Min mormor har lärt mig tidigt att ta hand om hyn....så det är nåt jag faktiskt varit riktigt noga med under hela mitt halvlånga liv. Nu då jag är lite fåfäng, så nappar jag på nya saker. Det bidde en ögonkräm som fick följa med mig hem. Så här ser den ut.

Den är jättebra. Har använt den ett par dagar nu så.......det blir nog som så att jag fortsätter med den.

Näpp....detta går väl inte.......jobb väntar och helgen väntar. Visst är det nå visst med fredagar ändå. Man har hela helgen framför sig att göra precis vad man vill på.  Hur den blir....det får vi snart veta. För vi vet ju ingenting om morgondagen...så det gäller att ta vara på den dag vi har just nu.

Vi hörs hörrni!

I morse då jag vaknade "lite för tidigt" så fick jag för mig att rota lite i bokhyllan. Lite som att vända upp och ner på allt. Oftast så vet man ju inte vad man har ( inte jag i alla fall) så hittade jag några barnböcker både av min gubbes ägor och mina.  Tänk sååå många fina böcker som har gjorts. Nu hittade jag åxo ( så glad jag vart) en liten berättelse....en saga som jag skrev för många årsedan. Vi kommer till den strax.

Men först en liten bild på några böcker.

Dunderklumpen var en favorit.

Så gullig bok.

Men nu ska vi ta min lilla saga jag skrev. Hoppas att ni orkar följa med i mina barnsligheter.  

Farbrorn som vägrade skratta.

Det var en gång för längesedan en liten tjock farbror som bodde långt in i skogen .  Han var liten och tjock, med ett par skor som såg större ut än han själv. Han hade en stor muschtas , och ett tjockt guldlockigt hår .  Han kallades för " surmule" Det var därför att han aldrig skrattade. Han var sur och tvär hela tiden.

En dag så hade några barn fått för sig att spela honom ett litet spratt. Ett litet oskyldigt bus. Fia , olle och hampus hade bestämt att dom skulle få den elake farbrorn att skratta.

Ingen av dem tordes nämna nåt för deras föräldrar vart dom skulle gå. För de visste att.....berättade dom nåt hemma så blev det blankt nej.

Barnen närmade sig farbrorn som skymtade till där inne i fönstret. Mungiporna hängde nerför hakan på honom, och han hade en stor ful hatt på sig. Fia, olle och Hampus stirrade på varandra , och kände hur deras puls vart hög.

Plötsligt så öppnades dörren till den lilla röda stugan med de vita knutarna. Ut kom gubben som visade sin argaste och suraste min de hade sett.

.............Hur det gick??......det tar jag någon annan gång 

Nu tar jag och säger Tack för mig. Men innan jag slutar....

......som sagt.....Ibland så känner jag bara för att släppa ut mitt barnasinne, så.......ni får ursäkta om det blev ett litet barnsligt inlägg idag. Jag tror att dedär böckerna och sagorna fick igång mig. Lovar att jag ska bli mer seriös i nästa inlägg.

Puss och kram på er