När jag var liten fanns det en gubbe som hette "Enar" som vi barn tyckte var ett så konstigt namn. Hur kunde man hete "En var" liksom ,för det var ju så man hörde namnet när det uttalades och inte var "tage" nåt bättre namn för vad hade en tage denhär tage. Och förresten...finns det ingen som vill kalla sina barn för Signe, Birgitta, Kerstin, Olof, Rickard eller som jag heter...annechristine nu förtiden. Men jag vet ju att de här riktigt gamla namnen lever vidare som Signe, Wilma, ...osv för nu plötsligt kommer jag inte på ett enda namn. Men så kan det va. Nåt annat som är konstigt är att man ser liksom ut som sitt namn . Visst är det konstigt?
Nåt annat är hur lika vissa par är. Snacka om äktenskspstycke. Samma mun, samma ögon, samma leende , samma beteende och mittpåalltihopa lika kläder det ni!! Hur går det till?? Jorden som är så stor...Hur många människor som helst ,men så händer det man tror är omöjligt....människor som påminner om varandra hittar igen varandra bland alla miljoners miljoner....Visst är det märkligt?. Allt sker nog av en anledning tror jag. Lika barn leka bäst.
Näe hörrni, nu ska jag inte filofisera nå mer ikväll. Nu blire borsta gaddarna och sen drömlandet i vanlig ordning eller om jag säger så här.....Det är lika spännande att lägga sig och sova varje kväll, för vad som kommer att hända i drömlandet kan man ju alldrig veta så här före ...we never know.
Min älskade gubbe
Från oss till er alla...
Fortsatt glad vecka och många kramelikramar .
13 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS