TantGlad

Vill börja poängtera att jag tycker jättemycket om våren...men sen all dess skitiga snö som ska dö undan dag för dag och gör en massa sjöar lite här å var, det är jag mindre  förtjust i.  Nu hörde jag att ett nytt regnväder skulle dra förbi och detta innebär att dessa dyngpölar och sjöar blir till  stora hav, så nu funderar jag om jag inte ska dra  fram kanoten å paddla lite ute på gården..jo..kan nog paddla ner till Ica för jisses så mycket vatten det fanns på vägen häromdagen. Dessutom tror jag att jag skulle dra in massor av stålar om jag öppnade en  biltvätt hemma på gården då alla bilar gått å blitt grå....vilken trist färg hörrni. Men då är det namnet jag måste komma på? Måste ju heta nåt? Kanske ..." TantGlad's Car-wasch"  ...då låter det lite spännande eller hur?...nähä......inte det...ok, men kanske ni har några  idéer  

Nuförtin då man kan goggla efter allt möjligt på mobilen...så hittade jag en massa kuliga vitsar och bilder på nätet. Passar jättebra att sätta in i min blogg ikväll då jag är sååå trött av all frisk luft av skog och mark som jag har fått idag.  Helt fantastiskt......men  tänk vad trött man kan bli av sånt å dessutom funkar inte hjärnan som den ska så då passar det med lite bilder och vitsar och ALLT har jag hittat på nätet utom bilden på mig själv då  förstås.

Men nu kör vi om vi ska bli klara ikväll.....ni hänger väl kvar?

Man kan hitt på, och visst var miss bilden söt?

Visstja...har ju en bild kvar. Eftersom våren är på G så undrar jag om ni har sett några vårtecken än??

Vare sig ni sett eller inte så ska ni ha en fantastisk helg alla ni som är lediga och även ni som jobbar som mig. Men vi tar igen ledigheten till veckan ska ni veta. Det är just det som är toppen med helger. En ledig dag mittiveckan.

HEJSVEJS och  GLAD HELG allesammans.

 Nu gör jag en liten kort bloggpaus. En minipaus , över helgen eller så?,  Så vi syns snart med nya friska tag!

Med solsken i blick och rosiga kinder sprang jag fort som sjutton ut till bilen från affären idag då jag hade handlat lite (man ska inte vara hungrig på affären inte) på väg till bilen så  ser jag en liten pojk som sträcker ut sin tunga å lipar mot mig genom en  ruta på bilen   Nu då jag är en väldigt snäll tjej så trodde ju  jag att jag såg i syne....för vem kan ens tänka sig att lipa till mig. Men det jag såg det såg jag  . Viskade till G att han kunde väl kika efter om det var som jag såg och joådå....men vet ni.....Det är tur att man sansar sig lite ibland för då jag vänder mig om så ser jag en annan pojk som åxo sträcker ut tungan mot pojken som sitter i bilen och lipar och som jag trodde lipade mot mig.....Ibland skenar värkligen fantasin iväg.  Ja , jag vet. Men då det nu småsnöade lite, så blev det lite  svårt att riktigt se vart pojken lipade åt om jag tänker efter. 

Tänkte jag skulle dammsuga bort några små tussar å sånt får man ju göra hela hela tiden. Hur i fridens namn kan det bli så mycket damm från ena dagen till den andra? Fattar ingenting. Jag dammsög ju vid samma tid i går, alltso så är det någon som har placerat ut allt damm hemma hos mig för då jag hälsar på hos  mina vänner så  har dom inte ett endaste dammkorn. Konstigt va?..så nu känner jag mig som "miss marple" ...får undersöka det där lite närmare för Hur i fridens namn bär dom sig åt som inte har några dammkorn.?? Några funderingar såhär på kvällskvisten.  Eller ser jag bara allt som är fint då jag går bort till mina vänner? Samma med fönstrerna. Grannarnas fönster är så blanka å fina att dom måtte Ha nån svart arbetskraft som fixar och donar när dom inte är hemma, för man ser alldrig någon torka dom...fönsterna alltso. Tror "miss marple" får fullt upp jag. 

Kom osökt art tänka på vår gamla dammsugare vi hade  då jag var liten som såg ut som en punchrulle. Förresten...ni visste väl att det är (eller var) punchrullens dag idag. Jajamensen.  Men den dagen har jag alldrig hört talas om förut.....vad är det som man säger..."man lär så länge man lever" 

Nostalgi tycker jag att  de här bilderna  är som jag hittade på nätet idag. Känner ni igen er?? 

 Dom kostade ju en hel del....då alltso.

Titta så käckt hon demostrerar dammsugaren. Ser ju nästan lite elegant ut.

Minns ni??

Ser ni...Visst är det väl en punchrulle??

Apropå dammsugare.....punchrullar menar ju jag. Har ni smaskat i er nån idag??  Jag tror jag väntar och dammsuger istället. Dom där jäkla tussarna förökar ju sig hur nu det går till, men man måste ju inte veta allt.

En sån här har jag. Snurrar som självaste karusellen....Det går runt det går runt....

Kram kram.

Nu måste jag skärpa mig för nu var det sååå längesedan jag gjorde någon skogspromenad. Men då det som nu är vinter och vi fortfarande har en massa snö så har jag gruvat mig. Känner inte alls för att halka omkring i skogen på hala upptrampade stigar. Nu då jag kom å tänka på skogen så kom jag ihåg hur det var som barn och när vi byggde kojor i skogen. Jädrans så kul vi hade det. Vi var ute hela dagarna, hela kvällarna och helst (om vi fick ) hela nätterna .....Men då hade vi nog blivet lite mörkrädd , för även om det var sommar och nätterna var ljusa så var vi liksom inte helt säker i skogen. Det vart liksom sommarmörkt och  Vi hade ju hört talas om troll å andra väsen.

Då på min tid (låter som om jag var född på 1800-talet) så gillade vi barn att bygga kojor lite här och var, så vi byggde kojor i skogen . Några hade byggt sin koja högt uppe i ett träd medans jag höll mig på marken. Vi släpade på bräder och annat hemifrån för att bygga våra kojor å kul var det ska ni veta. Dom vart så fina. Dessutom kunde man ju glömma sig i dom och kriga mot varandra och göra en massa annat skoj.  

En dag då vi satt i vår koja med lite go fika (saft och bullar)  så kom det en stor svart hund springande i mot oss å jäklar vad rädda vi blev. Vi blev så rädda att vi sprang ifrån fikat. Saften och bullarna lämnade vi kojan och drog iväg springande med hunden  efter oss. Hunden var nog större än oss själva , och det var skogen åxo, för när vi hade sprungit av oss hunden visste vi inte alls vart vi var i skogen och vart tog hunden vägen???...

Tänk om vi hade fått stött på denhär skylten...va glada och trygga vi skulle ha kännt oss.

Efter mycket om och men så lyckades vi hitta hem tillslut. Vi var kanske några meter...hundra meter från huset till min kompis så.......Men det är ju sånt man alldrig kan veta när allt är grönt och brunt omkring sig.

Bilden är lånad och hörrni.....HA EN RIKTIG TREVLIG KVÄLL....eller dag? sånt kan ju bero.