TantGlad

Halloj alla.

Ska se om jag kan snickra ihop ett litet inlägg. Ska göra ett försök , för sist då jag skrev ett inlägg här i min blogg så blev det stora bokstäver och små bokstäver lite huller om buller . Men va konstigt hörrni......dom liksom hade ett eget liv. Men men ...nåväl. Nog om detta nu   .

Min överskrift då? "ingenting är sig lik? Så är det ju faktiskt för nästan alla i år. Vi kan inte fira nån jul tillsammans om vi är många, hålla avstånd osv. När i fridens namn ska det ta slut??? Så min önskeklapp i år blir.......att allt ska vara sig likt igen.

En annan grej som inte är sig lik är julen och juletider vare sig det är corona eller inte ÄR känslan man vill ha när det är jul. Dendär härliga känslan som gör att man känner att nu är det jul.

I mitt hem då jag var liten hade vi en julstjärna i plåt ocg en enda men en otroligt vacker julstake. Oj så vackert det var , och då kände man minsann att nu var det jul. Dendär juldoften som var såååå härlig. Doften av gran och pepparkakor och så lutfisken. Men såååå mycket jul man kände att det var.

Idag har jag stjärnor, julbelysningar, stakar ÖVERALLT i huset men........något fattas. Dendär speciella julkänslan. Eller så är det som så att man stannar inte upp. Kanske man ändå uppskattar små saker om man inte har ett sånt stort utbud av saker och ting. Allt blir inte bättre för att man har mycket av nåt  

Näpp. Allt har ett slut även mitt inlägg så hejsvejs så syns vi. Har även ett instagram där ni kan hitta mig på annechristine__

pUSS..

Halloj. 

Nu som idag och när det  torsdag så kom jag på att tänka på en sak..nämligen på TOR.

Nu kanske ni undrar varför? Men det ska jag för er strax berätta.

När jag var liten och det var kraftiga åskväder så skrämde min morfar mig med att nu minsann  var Tor inte nådig. Nu är han riktig förbannad då han lever om som han gör där uppe i himlen

 Själv så funderade jag över den här Tor. Vi hade ju en hund i byn som åxo hette Tor. Han var stor svart och lurvig och världens snällaste hund. Inte kunde väl han vara sådär väsnig som den i himlen.

Nåväl. Funderingarna snurrade i huvve . Dendär TOR måtte ha varit en arg människa tänkte jag.

När jag blev lite äldre så fattade jag  är han menade min morfar. TOR det var ju Dendär åskan som lät så högt. Buller och bång. 

Jodå..Så kan det va. Ibland ploppar minnerna upp bara sådär liksom, men vad får man alla namn och allt ifrån.

Näpp. Detta går inte . Nu gör jag snart helg och det ska bli såååå skönt.  Nu är det 2a inlägget hos tant glad på 3 år. Lan ni tänka er . Jag har inte bloggat i TantGlad på evigheter. Ojojoj.

Men nu ska ska jag ta mig för något för det här går ju inte. Sitta här rakt upp och ner och skriva.

Hej svejs på er.

Halloj alla.

Nu är jag tillbaka till bloggvärlden för plötsligt så händer det...jag blev sugen att blogga igen. Det var längesedan nu. Jag bytte för sådär 2 år sedan tillbaka till min blogg annechristine så det är den bloggen jag har skrivet i sedan jag slutade med TantGlad. Men vet ni...min inspiration att skriva försvann när TantGlad lades ner. Herregud.. jag ska ju heta TantGlad för att jag ska känna någon inspiration. Men nu går vi vidare..

Corona tider. Ja..vilka tider. Jag har köpt handskar, munskydd och visir. Vet inte hur säker jag behöver vara och helst vill jag bara undvika affärer och mycket folk men det går liksom inte fullt ut och göra så. Man är bara tvungen att gå ut på affären nångång ibland.

Häromdagen...eller för någon vecka sedan så stod jag i en kö där det var 1 person före. Jag stod 2 meter bakom personen då jag hörde en familj pratandes med varandra och helt uppe i dem själva och där stod jag...2 meter efter Den person i kön som skulle betala då något oväntad helt plötsligt hände....jag blev som förstummad. Familjen hade plötsligt ställt sig före mig ...då kände jag björnen inom mig. Ni vet när man blir väckt av något obehagligt eller så. Jag röt till och ifrågasatt om coronan hade tagit slut.  Men då tittade de på mig som om jag var knäpp eller nåt. Hm.... måste inte vi alla visa lite hänsyn?? . Men nog om detta. 

Oj vad trött i långfingrarna jag blev. Man är ovan att skriva såhär mycket på en gång så därför sätter jag P för dagens inlägg. Det kanske till och med blir ett till samma dag. Vem vet hur mycket skriv jag bär på...ja vem vet. Men som sagt...Nu har jag kommit igång med bloggen och bara så ni vet så blir det både trams, lite mode och inredning i den nya TantGlad. Men inte allt på samma gång.

Hej svejs så hörs vi. 

   Tjingeling vi hörs