I morse då jag öppnade ytterdörren så möttes jag av dendär speciella höstluften ni vet.  En luft som luktar blöta löv och jord. Exakt den luften kände jag i morse. Den luften älskar jag. Men det är nåt vemodigt över den åxo. En sorgsamhet. Kanske jag känner det så därför att vi nu, sakta och säkert lämnar den härliga sommaren bakom oss. Sommaren 2022. Ja oj...den försvann fort den.

Idag här i min blogg blir jag inte långrandig inte. Tänkte bara skriva ner några rader så jag inte glömmer hur man gör när man bloggar. Jodå...Man vet aldrig.  ;-) . Helt plötsligt kan både skriv och fantasi vara bortblåst. Så kan det bli ibland när man bloggar. 

Näpp. Detta går inte, så nu säger jag hej å svejs så syns vi en annan dag. En annan dag kan ju åxo vara en bra dag att blogga på.


Hejsvejs .

 

Dagens tankar.

Man reser sig alltid likt ett träd.