Som ni ser så har jag inte hittat nån bättre rubrik till dagens inlägg. Det bidde den 27:e januari. Men detta datum är ju åxo ett historiskt. En minnesdag för alla offer då fångarna i koncentrationslägret i Auschwitz befriades 1945. Usch så mycket dessa människor fick stå ut med, och vara med om. Men nu fortsätter vi...

Det har blivet en lååååååång dag i dag. Jag öppnade mina halvtrötta två blå redan klockan 4 i morse. Det är ju en okristlig tid att kliva upp på. Men när man vaknar vid den tiden och ändå snart ska susa iväg till jobbet, så äre lika bra att masa sig upp.

Svart kaffe med en god macka åsso lite tidningsläsning är vad som gäller. När jag kom fram till jobbet så såg det ut så här vackert ut denna tidiga morgon. Klockan var då strax efter 6 och vi hade bara runt nollan hos mig.


Det bidde en vardagsbild. Men visst äre lite vackert allt. Ser ni träden?


Nu vart jag skutsad till jobbet idag då min gubbe lånade min bil. Jag kan då säga att när man ska låna ut bilen så sitter man varken som man ska efteråt då man själv ska köra, och sen så hade jag nån konstig kanal på radion....det lät som utrikiska...nåt konstigt språk som jag inte förstod. Så vad bilen fått varit med om fattar jag inte. Kan bara intyga att jag har en klåfingrig gubbe som har knäppt på alla knappar som finns i bilen. Men nu är den tack och lov normal igen. Men det är väl en värdslig sak ;-) .

Nu sitter jag här och minns tillbaka på dagen som har varit riktigt bra.....eller mer än bra. Kan lova er att jag har fått använda mina skrattmuskler då jag och en kollega spelade en annan kollega ett spratt. Det är såna här små skojiga saker som gör en hel dag. För vem kan gå till ett jobb där ingen humor finns. Inte jag i alla fall.

Här har vi bildbeviset. Min kollega hade tagit med sig en Apelsin till jobbet.  Det var då min kollega och jag fick för oss att spela henne ett spratt. Ja.....ni ser ju här vad vi gjorde med Apelsinen :-D




Visst vart den väl söt? :-P

Tja.....vad vore livet utan humor...så mycket fattigare...så mycket tråkigare....

Om ett par dagar så fyller TantGlad 3 år. Min blogg och mitt namn fyller tre år den 2:a februari. Tänk så roligt jag har haft här i min blogg med er alla. Alla vänner som man har träffat genom nätet. Alla ni som har troget tittat in hos mig....alla ni som har kommenterat alla mina tokigheter.

Men nu är nu.  Det är lillelördag och halva veckan har passerat . Hur resten av den här veckan kommer att se ut, kan vi inte veta. Men jag tror att den kommer att bli bra. För om man inte skulle tro på det positiva så vet inte jag? Allt blir väl till det man gör det till. Bra eller dåligt. Jag föredrar BRA.


KRAM PÅ ER!