Halloj alla kära.

Det blev två inlägg ikväll. Ja så kan det bli ibland. På tv så är det skavlan. Vilket bra program detta är. Ikväll så gästades bl.a Liv ullman.

Det roligaste inslaget var väl om barnen som berättade hur det var att vara kär. Finns det nåt spontanare än barn som berättar om deras upplevelser? Tror inte det. Nu kom jag osökt åxo ihåg min första kyss.

Som liten så var jag väl rätt blyg av mig. Jag var inget barn som tog för mig, utan jag var nog heller ett barn som på avstånd betraktade olika saker. Jag var lite försiktig .

Jag hade rätt så många kamrater att leka med. En av dem var en pojk som var rödhårig. Oj så ful färg på håret det var tyckte jag.  En dag så kom pojken hem till mig då jag var ute i trädgården. Jag älskade blommor som liten och tillbringade mycket tid ute bland mina blommor. 

plötsligt då jag stod där......stod bland mina blommor så dök pojken upp och gav mig en kyss rätt på munnen. Men oj sååååå rädd jag vart. Nu hade jag nog gjort något fel kändes det som. Hur kunde jag?? Jag vart ju skiträdd för bacillerna. Tänk om jag skulle bli sjuk??.....eller tänk om det skulle synas på mig vad jag hade gjort.....eller snarare inte gjort. Det var ju pojken som gav mig en kyss.

Jag tror att efter dendär gången vart det liksom inget sig likt mellan pojken och mig. Jag skämdes för nåt som jag inte hade gjort...och han undrade nog vad han hade gjort. Det gick inte lång tid efteråt förrän pojken och hans föräldrar flyttade. Sedan dess har jag inte sett denna pojk. Det blev ett minne blott. En liten oskyldig historia som jag nu.....efter 40 år kom att tänka på. Nåväl.......jag överlevde ju i alla fall kyssen. För nog var det väl rätt oskyldigt ändå.





Kommer du ihåg som läser mitt inlägg din första kyss?


Kram från mig!