Har plötsligt märkt att våren är då fanemig nog här nu. Vet ni hur man märker det? Jo! När marskatterna är uppe dygnet runt. När man håller på att halka stup i kvarten för dessa jädrans isfläckar som finns överallt. När skoteråkarna försöker köra över vägarna med deras jävulsmaskiner som dom ojar sig över att nu är vintern över, men som jag glatt gärna säger hejdå till. När luften luktar asfalt som jag med glädje sniffar i mig och nästan blir berusande av den plötsligt så goda doften. När människor börjar på att vara ute med nya färggranna vårkläder och ett STORT leende på läpparna promenerande överallt. När jag får in 20 kg sand som jag sedan får sopa upp för att kasta ut det igen. Och NÄR JAG PLÖTSLIGT MÄRKER ATT JAG HAR INGET I GARDEROBEN ATT SÄTTA PÅ MIG! ;-)  Då är det då fanemig VÅÅÅÅR!

Nu är det ju låååååångfredag som jag som liten avskydde. Fy babblan villken tråkig dag det var då. Uppklädda med de finaste kläderna mötte vi i familjen långfredagen. Det fanns ju heller inget att gjöra denna dag, och tiden var ju hur lång som hellst. Men idag är det tvärtom. Tiden räcker ju alldrig till på nåt mycket konstigt sätt. MEN kanske man glömmer det lilla om man bara stressar sig igenom livet. Livet är ju här och nu och kommer ju alldrig tillbaka.

Det är låååååångfredag idag som alla kanske vet. Man vet ju ibland inte villken dag det är, så man vet ju alldrig om alla vet. Nog med trams, nu kommer en dikt jag skrivet.

 

Din tid är nu:

 

Vi måste  öppna våra ögon

för att se.

 

Att lyssna skratta

och att le.

 

Att våra dagar fylls

av energi

Det är då vi kan känna

oss fri.

 

Dagar som kommer och dagar

går.

Stanna upp och lyssna

Till hjärtat som slår.

 

Tiden är nu och du är du.

Stanna upp, lyssna.

Stressa inte, njut av stunden.

Den kanske inte kommer igen.

 

 

Denna dikt är skriven av mig 1999.

 



 

 

Själv önskar jag er en fortsatt

 

Glad Påsk!

 



 

Tjingelingen alla!!!!!!!!

 

Glad Påsk!