Nog är det nåt visst med våren allt...vaknade klockan fyra (trots jag är ledig) till fågelkvitter i skogen. Viilket liv hörrni...det var som om jag hade satt på högsta volymen på en rocklåt. Vilket herrans liv de förde. Men man kan ju inte bli annat än glad för nog spirar vårkänslorna allt. Hos mig i alla fall. Men då jag nu har varit ledig idag så gick jag och la mig igen. Tänkte inte alls på de som måste jobba.  

Jag har nåt annat som spirar....lilla Doris 11 dagar gammal. Hon är så söt lilltjejen. Så beroende av sin mamma. Hon är ju ensam ....jag menar....Hon föddes utan syskon så det känns som om det blir lite speciellt med henne. Mamman är så rädd om henne, och lyfter man upp henne har man mammaögonen som följer vart enda steg man tar med ungen. Djur är för härliga och kärleksfulla. Hon är så glad över hennes lilla bäbis. Vi med. Hon kommer att bli väldigt bortskämd ska ni veta.


 

Mamma och bäbis. Lilla Doris.


Näe hörrni...fåglarna kvittrar fastän det är kväll och klockan börjar bli sent. Dom är outtröttliga de där rackarna. Men inte jag......det känns att ögonen börjar hänga....kroppen har gjort sitt å kudden å drömlandet väntar.....bättre än så här blir det inte idag och hur morgondagen kommer att se ut kan man alldrig veta....Vi hoppas väl att den spirar....eller hur alla kära.

KRAMEN!