Fiskargubben Rollmar.
Min morfar kunde berätta historier han. Ibland så visste man inte om det låg nån sanning bakom, men berätta det kunde han. Man satt som barn helt fängslad i fåtöljen då han satt igång att berätta som om den här fiskargubben Rollmar.
Morfar tog fram sin pipa och drog några bloss och så satt han igång och berättade. Rollmar var en gammal halvdöv fiskare som bodde helt ensam långt ute på vischan. Ett annat ord för landsbygden som man sa förr. Fiskaren hade inga barn och var en rätt sträng typ. Ingen ide att säga mot denna gubbe inte.
En dag så hade morfar och dom andra barnen hittat på ett bus, för ingen gillade den gamla fiskargubben. Det var höst så det fanns jättemånga goda äpplen i hans trädgård att palla. Morfar och de andra lite busiga barnen satt igång med sitt bus och pallande tills........den gamla fiskargubben öppnade dörren och skrek högt.....- JAG BUSSAR HUNDEN PÅ ER! Morfar och alla de andra barnen häll på att gjöra på sig då dom fick höra detta. Han hade ju en hund som var minst två meter hög känndes det då som. Ja då vart det fart på alla barn minsann. Ut kom den största blodigaste hunden dom nånsin hade skådat, och hem sprang alla barnen med gråt i halsgropen. Ingen tordes ju berätta nåt för sina föräldrar, för innerst inne visste ju barnen att dom hade gjort ett fel.
Så kom det en dag då gubben fick en hjärtinfarkt. Det berättades i byn och alla fick ju veta vad som hade hänt då dom hade en tant i byn som skvallrade om det mesta. Lite som Expressen eller Aftonbladet på den tiden. Snacket gick...och gick.
Morfar och de andra barnen funderade lite på om det var dom som hade orsakat det hela? Men........
Tydligen hade den gamla fiskargubben fått besök sent om natten av ett gäng ungdomar som hade kastat sten på hans hus, och av det så fick han hjärtinfalken. Stackars gubbe tänkte alla.
Vi är olika vi människor och vill åxo leva som vi vill. Kanske denna gubbe var lite annorlunda. Men hur är man då om man är annorlunda? Har inte alla rätt att leva som dom vill utan att bli besvärad som denna gubbe är mitt tänk. Men då var då, och nu är nu.
Besökte platsen och fick upp denna bild. Tänk om det var han? Den gamla fiskargubben?? Jodåå.....mina fantasier satts ju igång. Tänk om han såg ut så här?
Var det han ??
25 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dom såg lite annorlunda ut.
Nästa inlägg: Jag är inte döv, jag ger bara fan i o lyssna.
Åh, vilket fint inlägg! Klart att alla har rätt att vara sig själv. Det är bara tråkigt att somliga människor i allmänhet gärna baktalar och kan vara urbota taskiga mot den som inte "är som alla andra". Jag funderar också mycket på det där, vad är normalt? Det beror ju på i vilket sammanhang vi befinner oss. Det mest normala kan ibland vara det mest avvikande.... Oj detta är ett intressant ämne!
Ha en fortsatt finfin helg!
Kram Christina
Klart att det var han.
Det fanns många original förr! Undrar vart de har tagit vägen, inte ofta man hör sådana historier nu för tiden De kanske var bättre på att hitta på då:-)
Önskar dig en god natt!
Kramen
Vilken härlig historia, men sorglig.
Man måste ju få vara sig själv, så är det ju bara.
Minmorfar var också en hejare på att berätta historier, beredskapen, livet på varven här i GBG.
Var nere på varvet som finns/fanns? kvar här i stan och vi skulle leverera in grejer till ett hus där som var fyllt av gamla omklädningsrum...vet du...jag kunde känna morfar där inne, det var så påtagligt att jag blev alldeles matt.
Men nu får du ha en fin helg, det ska jag.
Vilken härlig bild och det kanske var han, vem vet.
Palla frukt har vi nog gjort lite till mans.
Visst ska man få vara som man vill för alla är vi olika.
Ha en skön kväll. Kramar.
Din morfar berättade sina historier så fängslande, förstår att han var poppis där han satt med sin pipa i mungipan. På landsbygden går nyheter och rykten snabbt, hör hur det är där vi har våran stuga i Värmland haha, har dem inget att berätta förvarandra så sprids det osanna rykten haha.
Kram min vän ♥
HA ha då vet jag vartifrån ditt historieberättande kommer ;-) Ett arvegods från honom! Trevlig helg!
Visst måste man få vara "udda" och originell. Det finns för många som bara vill smälta in och vara som alla andra. Synd att man ska behöva lida för att man vågar vara sig själv.
Kanske har vi alla vid tillfällen i livet varit mobbare, för det är ju det det är att ställa till för de som inte rättar in sig i leden...Kanske är det en bild av fiskargubben. Kramiz
Det är klart att det var han. Usch! Nu fick jag dåligt samvete. Jag har också varit med i gäng som pallade frukt. Gärna hos original. Den gubben jag tänkte på nu brukade hota med ett luftgevär. Oj vad fort vi försvann iväg Det är inte lätt att vara udda. Därför är jag jämn. Tack för storyn. Vilken mysig morfar du måste ha haft. Kram Bosse von Pallare
Det är synd att gamla original alltid sågs och ses över axeln. Det är ju människor med känslor precis som vi. Det är baske mig mobbning...... Tänk vad man kan lära sig av dom om man bara lyssnade på dom Kramar
Visst är det härligt med originella människor. Därmed inte sagt att det alltid är så lätt att vara originell...
Kram
Det är så häftigt med människor som är lite originella, mycket mer
intressanta än alla som är stöpta i samma form!
Spännande berättelse! Kram
Tänk så det kunde vara förr och är det säkert på sina ställen även nu. Vilken fantastisk historia din morfar berättade och så fint du återberättade den. Och undrar vem ansiktet tillhörde...Säkert lärde sig din morfar och de andra gossarna en läxa.
Att vara lite udda kan för en del andra kännas hotande. Och små barn gör nog mest mer oskyldiga bus. Men i tonåren vet man vad som är rätt och fel, men struntar ibland i det. Vuxna likaså, de kan också ägna sig åt både mobbing och elakheter, säkert mest p.g.a. sin egen osäkerhet och rädsla.
Många kramar och tack!
Jag skulle då inte våga palla äpplen hos han iaf :)
Ps Säger som de andra ... vilka samvetskval dessa ungdomar skulle ha?!?!
Läcker bild och det kanske var han ;.)
Så här gick det nog till i varje by för det har jag hört talas om. Alla hade inte en sådan här läskig hund men de sprang efter barnen själva. Ju argare de var desto mera besök fick de av pallande barn, eller du som fjuntade osv.
Minns en gång för mycket länge sedan då ungdomarna var och fjuntade bakom våra fönster ... då öppnade jag balkongdörren och bjöd på popcorn och glass. De ungdomarna kom inte alls tillbaka *ler* Ha en bra dag/ kram
Det är både läskigt och spännande med "griniga gamla gubbar". Lite svårt att inte vara där och spionera lite när man är liten :-)
Det kan nog vara han. Hiskeliga tanke. Kan förstå att din morfar och de andra barnen blev vettskrämda. Men som du säger..... Var det sant det han berättade. Och äpplen pallade väl de flesta ungar (utom jag jag vågade inte)
Härligt inlägg är det i alla fall du har. Hur känns det att jobba igen? När jag hade semester länge länge sedan nu så sista veckan längtade jag till jobbet. Likadant varje lördag söndag. Kommer inte måndagen snart.
Men du vet ju att jag är inte riktigt klok jag. Men nu när jag liksom har semester året om njuter jag desto mer.
Ha det bra och Stor-Kramen till dig
Så kul med en morfar som berättade historier ,-)))
Kul att få ta del av historien!
Ja tänk om han såg ut så, fin skulptur i trä tycker jag!
Visst ska man få vara sig själv o udda ,-))
Förstår att din morfar o kompisar tyckte det var spännande att palla.
Ha det jättefint min härliga vän ,-))
KRAM Primrose ,-)
Alla är vi unika och vackra! Kram!
Chansen att det är han är nog stor!
Tänk vilka samvetskval din morfar och de andra barnen måste ha haft.
Men nog är det så att alla borde få leva som de vill "om de inte stör någon annan" så att säga. Det gjorde nog inte denna farbror, om han bara fick vara ifred.
kart att det var så han såg ut
Hu, så hemskt för din stackars morfar och de andra barnen....Och det var säkert så den gamla fiskargubben såg ut :)
Ha en trevlig kväll!
Kram!
Jag vill du ska berätta mera.....och mera...vilken spännande berättelse du ger oss.
Så himla bra skrivet.
Tack för att jag har fått drömma mig bort en stund.
Vilken inlevelse jag har fått.
Kram.