Min lilla fågel Otto.
Tycker det är mysigt att se på film, och helst då lite roliga och lättsamma filmer. Händer jag ser lite action och deckare ibland åxo, men nu då jag såg en film med lille tilly 6 år, då vart det ju en barnfilm med någon björn och några andra roliga figurer. Det var då TantGlad började darra på läppen lite sådär som samtidigt ögonen vart lite blöta. Herregud....kom ju på mig själv sittandes med tårar nedför kinderna till en barnfilm. HALLÅ.....kan nån förklara detta? Klart man inte vill visa det heller, så där satt jag och snyftade med en massa papper GJORDE AV MIG EN HALV TOARULLE , det ni! Lille tilly blev nog lite fundersam där hon satt lite mysigt i mitt knä, och frågade mig om jag blivet förkyld? Hmmm......vart ju tvungen att tänka ut ett snabbt svar, och så kom det.......njääeee, fick nåt i ögat bara, men snart är det borta SNYFT SNYFT vart mitt svar. TantAnki.....det är bara på låtsas säger lille tilly till mig efter en stund. Undra nu bara vem som var ett barn här. Jag eller lille Tilly ![:-\](http://static.bloggo.nu/i/s/s7_l.png ":-\"){kind=small}
. Pssss.....filmen slutade lyckligt tack och lov. 
.
Det är härligt med barn. Kommer ihåg en gång då jag var liten, och skulle rädda en liten fågel. Tror det var en liten gråsparv, som jag stängde in i mitt lilla växthus. Var väl sisådär runt 9 år gammal. Matade honom med bröd gjorde jag, så dom undrade nog i familjen vart allt bröd tog vägen hela tiden. Ville ju inte säga nåt heller om min lilla hemlis, för tänk om nån skulle döda min lilla fågel. Så tiden gick, och jag höll nog mest till runt växthuset för att hålla ett öga på den lille fågeln. Döpte honom till otto gjorde jag åxo. Men hur i fridens namn kunde jag döpa fågeln till otto? Hmmm.....ja vissa saker kan man ju bara inte förklara, för det liksom bara är så, som nu med min lilla fågel. Detta var 1977. Den lille fågeln som hade brutit sin lilla vinge , vart inte gammal. Jag hade begravning efter nån dag. Fattade ju heller inte att man inte kan stänga in ett djur sådär. Lille ottos liv hamnade i en låda där jag strödde massor av blommor i. Några tårar kom, och livet fortsatt. Nu är det 2014, och tänk vad åren går. Minnen är nåt ingen kan ta ifrån oss, sorgliga som glada.
Önskar er nu en jättefin fortsatt torsdag, och kanske vi snart hörs igen, men nu blire lite god mat som ska inhandlas till helgen. ja det är ju helg IGEN nu 
.
Bild lånad på nätet. Okänd.
Torsdagskramar från mig!
19 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: VÅRSKRIKET!
Nästa inlägg: Får jag lov!
Det är en salig kompott av minnen där i livets ryggsäck. Man blir lite nostalgisk och kommer på saker man trodde sig ha glömt ibland...
Det är så mysigt att ha en liten människa i knät tycker jag! Jag har också blivit mer och mer "gråtig" med åren... Minns att jag tyckte det var så pinsamt när min mamma satt och snörvlade till filmer. ;) Nu är jag där själv! Eller när jag läser böcker och lever mig in med liv och lust, speciellt om jag vet att boken är hämtad ur verkligheten.
Han har det nog bra där han är nu ...jag älskar barnfilmer :) önskar fina dig en skön helg kram
Det där känner jag igen. Tårarna kommer och det är inget att göra åt det. Jag brukar tänka att det är bättre att jag är blödig än hård. Min man är snäppet värre, han kan gråta då han hör vacker musik.
Jag vill helst se komedier och snälla deckare som det inte är våld i. Att lösa gåtan är intressant.
Du ville det bästa med Otto. Barn vet ofta inte bara hur man ska göra för att det ska bli "det bästa".
Hoppas att du får en jättetrevlig helg.
Kram!
jag är också blödig, igår fick jag blanka ögon när jag tittade på City Akuten
visst har vi alltid något att vara tacksamma över
kramar
Ja vi är nog många som har begravt någon fågel under vår barndom *du uppväcker minnen*
Skrattade så livligt till en barnbio en gång så grannens lille pojke frågade om det var roligt :-) Älskar dessa små och kloka varelser!
Ha en fin dag/ kram
Ps Jag tror vi ser verkligheten mera än vad barn gör i t.ex en biofilm ... så gråt på du
Du skriver så hårligt.
Kraaaam.
Jag känner igen det. Jag är så lättrörd när det gäller djur och barn. Alexander vet vad som brukar sätta igång mig så han kollar på mig och då är det inte så lätt att hitta på ursäkter. Man får ta det som det kommer.
Min syster och jag hade en tam kråka som ofta var med oss i lekstugan. En vacker dag flög den iväg och vi såg den aldrig mer :( Ha det så gott! Kram :)
Vilken fin fågelhistoria! Minnesvärd!
Vad gäller lättrördhet är nog jag hedersmedlem i föreningen för lättrörda. Jag gråter så lätt när jag ser någt sorgligt, har alltid gjort och gör det fortfarande.
Tänk de gamla Lassiefilmerna ! Oj vad jag grät....
Skönt att du hade Tilly med dig så att du fick lite extra tröst. Barn är så kloka.
Många kramar till dig! Och jag önskar dig en fin fredag.
ÅÅÅÅ Lilla Otto snyft, barnfilmer kan vara mycket snyft drivande. Så klok liten tös =)
På tal om barn och deras härliga spontanitet..
Mitt barnbarn sa här om dagen till sin dagisfröken....
Min farmor är prillig i huvudet och farfar kissar på sig... Hahahahha as flabb.....
Fröken skruvade mycket besvärande på sig och undrade vad han menade, men lillkillen förklarade så glatt.
Farmor går baklänges och har en kastrull med motor. Därför är hon prillig tycker jag.
Farfar spillde kaffe över sina byxor en gång och då sa han "jag har skissat på mig".
Men om fröken trodde på den förklaringen, förtäljer inte historien.. =)
Trevlig helg **** kram kram finaste du....
Kväller,,Stackars Otto..Nästa gång ska jag ta kyclingfilé i stället för fläskfilén,tror det blir jättegott..Haé Kram.
din berättelse om den lilla fågeln får mig att minnas när jag var barn och kom hem med en fågelunge som jag trodde hade tappat bort sin mamma
Men mamma sa att fågelmamman var säkert i närheten och att det är bäst att inte röra de små liven
men jag kunde inte sluta att oroa mig för de små fågelungarna jag såg då och då
Kramar
Ha ha :) bra bild! Och tänkvärd. Visst är det så att vi har nåt att vara tacksamma för varje dag.
Kram till dig
Vårskrik ja här kan man skrika, för nu är det vår ,-))))
Snygga stövlar!
Din mormor var vacker, ni är lika tycker jag.
tycker Otto var ett charmigt namn på en liten fågel ,-)
Du försökte ju rädda honom alla fall, ja visst finns det många minnen ,-))
Helt plötsligt dyker dom upp.
Visst kan även barnfilmer vara sorgliga, smart är ju barn så nåt skräp i ögat trodde nog Tilly inte på, tröstens ord från din lilla vän, sött!
Ja nu är det Helg igen ,-) och snart Mars månad, inte klokt. Ha det jättefint, mysig Helg, KRAM Primrose ,-)
Härlig bild! Du ville ju bara Otto väl! .......Ser på TV eldsjälsgalan!! Kram!
Jag är också en stor djurvän och även om det är tecknade djur blir jag ledsen om det är sorgligt...
Och lilla Tilly gick inte på att du hade fått något i ögat...Barn är ju för härliga :)
Och Otto fick de ju bra sina sista dagar i ditt växthus, bättre det än att en katt eller nåt annat djur hade tagit honom!
Ha en fin torsdagskväll!
Kram
Barnfilmer är faktiskt kul att se:). Tur att du har lilla Tilly som är förstående.
Du tog nog väl hand om lille Otto och han sitter nog någon stans och tittar ner på dig.
Kram gun
Mäe, vill se bilden från andra hållet ;)
Otto hare säkert gott i sin himmel <3 Du gjorde det som anstod en 9 årig liten kicka.. Jag hade oxå en liiten krabat som inte kunde flyga :O en nyckelpiga som fick bo i en liten korg med handtag! Inte särskilt smart så här med facit, den flöööög sin kos när vi gick ut i Vitabergsparken, himmel å pannkaka. Men å andra sidan så verkade den vara okej ju :)
Ja de barna, dom är ju sköna. Tur du hade sällskap ;) När mina ungar var små så satt i alla klistrade framför Dr Snuggles hee he och för att inte tala om böckerna av Sven Nordquist om Pettsson & Findus...Guuud vad jag skrattade tills sönerna utbrast, pluta sklatta mamma å lääääs :)) Ja kära nån, det var tider det.
Älskar din blogg får mig alltid oftast ett gott skratt :D
Ha nu en fin kväll kära vän och bär inte ihjäl dig från butiken, och ha inte ner nåt från hyllorna :)))
Kraaaaam från vännen i norr!
Och jag gillar också barnfilmer. Lite nostalgi lite snyft.
Du har en härlig berättarförmåga, tant Glad, det måste jag säga gång på gång, du kunde bli barnboksförfattarinna!!!
Du sätter pricken över i´et så perfekt.
En god torsdagkväll till dig/er och mys på. Själv ska jag dra iväg åt något annat håll, blir väl mys på sitt sätt, men ingen romans, om du förstår, det blir ljus och kärlek i vänskap ♥ kram
Så du ville inte ha med bilden som du tog från andra hållet? ;)
Jag tror att Otto har det bra i fågelhimlen. Du tog väl hand om honom på slutet.
Barnfilmer kan vara lika bra att se som en vuxenfilm. Ibland bättre. Tur du hade någon som kunde ta hand om dig.
Trevligt inlägg som alltid. Kram Bosse