Tant Gullan..
När jag var liten fanns det en tant som hette Gullan. Hon var värkligen som en Gullan för gud så gullig och go hon var då hon ALLTID bjöd oss barn på en massa gosaker. Så naturligtvis låg hon bra till hos oss barn. Men för att komma till Gullan var man tvungen att gå igenom en skog först, och ni kan ju bara gissa hur roligt vi ungar hade där på stigen där vi flamsade å skrattade under tiden tills vi kom till den gulliga GULLAN.
Här är stigen som jag gick på som liten som ledde till den gamla tanten. Men se ibland så dök det upp ett gäng ungdomar som hade mopeder och då jädrans vart vi barn rädda. Mitt hjärta klappade så jag trodde jag skulle svimma. Kommer ihåg den gången då den ena killen i gänget frågade om jag hade en cigg. Herregud, nu var jag riktigt nervös, och så blyg som jag var då, så skakade jag fram ett tyst nej samtidigt som jag tittade ner i backen. Oj så mitt hjärta bultade den gången, men killen drog i väg med sin moppe så vi barn kunde fortsätta vårt äventyr. Gladast vart jag.
Vår lilla utflykt till tanten var rätt lång, och mycket spännande var det att se efter vägen.
När vi väl var framme så hade ALLTID tant gullan en massa nygräddade bullar färdiga till oss. Så här bakefter så kan jag fortfarande minnas doften av bullarna som man mötte upp redan ute i trädgården. Det luktade sååååå gott. OCH DOM smakade gudomligt. Men sen då vi skulle gå hem, då sprang vi. För tänk om vi skulle stöta på de stora grabbarna igen. Så f-n så vi sprang. sen hade vi ju åxo hört talas om fyllgubbarna som höll till i skogen. Tänk om dom skulle ta oss barn.
Men nu är tanten död. En dag då vi skulle besöka henne så var dörren stäng. Även nästa dag...och nästa, så då förstod vi något hemskt hade hänt. Vår lilla Gullan, vår tant allas lilla tant fanns inte mer.
Tänk om man kunde frysa ögonblick?? Bara tänk om..
Jag försökte att fånga ett moln igår, men inte. Så livet är som ett moln.
Tiden går vidare och nu har jag haft min lilla paus här framför min dator en stund. Det gäller ju att fånga ögonblicken så nu tänkte jag fortsätta mitt äventyr ute i trädgården. Tror jag tar med mig kaffekoppen ut och njuter en stund. Hoppas bara inte våra arga getingar dyker upp då jag mår som bäst. Dom har en förmåga nämligen att älska mig. Så konstigt. Kan dom inte ta sitt pick och pack och sticka ner till grannen istället hmm....
Ser ni hur jag njuter där på vår altan?
Nu tar jag och fångar dagen. Kramen på er!
19 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: SE UPP! Min stad i mitt hjärta!
Nästa inlägg: Utflykten!
Det var en jättetrevlig historia. Alla har vi nog haft en tant,
som förstod precis hur vi menade. Min tant hette "ella"
kommer ihåg en historia. min mamma och jag hade köpt mig en kappa. Så in i nordens lång, var den. Min mamma sa det kan jag lägga upp. Men det blev ju aldrig gjort. En gång viskade Ella i mitt öra kom till mig,så skall jag fixa det. Jag gick till henne en dag efter skolan, och hon lade upp kappan, den blev så fin. Men min mamma blev jättearg på mig. Ella förklarade att hon trodde mamma hade så mycket att göra, men det tog lång tid innan
mamma blev glad igen. Min mamma var mycket för att
göra tvärs om när det gällde mig. Varför vet jag inte,
men kappan älskade jag och hade den jämt.
ett litet bidrag till tanthistorien.
kram Hajan
Så mysigt och levande du berättar om tant Gullan
vilka underbara minnen....
ja, sådana speciella minnen skulle man vilja frysa ett ögonblick och komma tillbaka till lite då och då
kramar
Ååån vilken underbar tant! Och ett så härligt minne.
Ha en fin helg! Kram
Vilka goa minnen du har från tant Gullan.
Vad roligt det måste ha varit att få nybakade bullar. Det brukade jag göra när jag bodde i lägenhet förut och alla barnen kom upp till oss på tredje våning och hämtade en massa nybakat för att sitta och mysa på gården.
Ha det gott!
Vilket underbart inlägg, som en hyllning till alla sådana där fina gamla tanter. Undrar om de kommer att finnas kvar i framtiden.....
Men de är guld värda de där tanterna.
Ha det fint Tant Glad!
Kram Christina
Ingenting varar för evigt och det är hemskt att upptäcka det redan som barn. Fast de härliga minnena från tant Gullan de har du kvar! Kramiz
Vilket trevligt minne :)
Som liten var jag också med vänner i skogen och gick. Idag skulle jag inte våga gå på den stigen på din bild, iallafall inte ensammen :)
Kram
Detta får mej att repetera, vad jag just skrev
hos Ditte.
Alf Henrikson ---
Jag såg att häggen blommade,
det kom en doft av den.
Dågick jag till min älskade
och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,
hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte ögat
hade häggen blommat ut.
Vilket äventyr det måste ha varit att gå dit. Först se om man kom fram levande och sedan få en belöning hos den snälla tanten och som avslutning försöka komma hem helskinnad och helst inte dofta rök.
Jag hatar getingar. De gillar mig men jag gillar inte dem. Torsdagskram
Ja gud vad rädd man kunde vara för de "stora" barnen
Så gulligt du berättar om Gullan.
Det här med getingar är inget kul. Hoppas de flyttar snart så du får vara ifred.
Kramen.
Vilken härlig tant Gullan och jag förstår att det var skönt när killarna gav sig iväg.
Ja fånga dagen , det är viktigt det.
Kram.
Är ju så många ggr man stressar igenom livet..pga arbete och annat...men man kan väl inte fånga ALLA ögonblick i livet..men ett par om dagen borde man väl kunna klämma in.
Ha en skön kväll.
Jag har också ett sådant litet minne om en stig. När jag skulle till min kompis så var där en massa buskar och bara en smal cykelstig. Lite läskigt att cykla där om det var mörkt. Lite roligt är det dock för där buskarna fanns då ja där bor jag nu. Det byggdes lägenheter där och i det området bor jag nu, dock inte så länge till.
Så rätt tänkt, att fånga dagen...ofta missar vi det ;)
Underbart minne du delar med dig av, jag ser framför mig hela scenariot....var glad att du fått träffa en Gullan <3
Kram!
Å, vad mysigt med Goa tanter. Min gammelfaster var en sådan tant! Såg till att alla åt och mådde bra. Jag har allt fått lite av den genen jag också. ;)
För mej är den optimal söta tanten liten och lite rund. Vilken fördom! :)
Därför kan jag inte bli en go tant själv, nog är jag rund men jag är för lång! ;)
Härligt minne om Tant Gullan!! ......................Här har det både varit sol och ÅSKA!! Kram!
Vad bra att du fångar dagen! Din trädgård ser så vacker ut att jag förstår att getingarna trivs. Jag gillar dem inte alls, är allergisk...Men kanske har de flyttat in til grannen.
Vilken fin historia om tant Gullan, att ha de minnena är också att fånga dagen och att minnas den. Fint så!
Önskar dig en mysig kväll där i trädgården. Kan liksom se framför mig när du "nattar" dina blommor.
Kanske får de en sång också?
Kramar till dig!
Så fint du berättar om din tant Gullan.
Kramen!